Född16 mars 1942, i arbetarklassen i Rom, Tiburtino Terzo (Santa Maria Del Soccorso) |
|
APOESIDI |
||
|
|
||
|
alla stjärnorna är vålnader som väntar först flickebarn sedan eldar som bränner rakt ned på män som sover likt trasor på kartongbitar över stationens underjordiska värmeutsläpp den ömsinta blonda maria i maranas* karbonblå ögon tjäras in av den förälskade sommaren som bara en fjäril klarar hon det inte och åderlåter mot stucktrappan glaskulorna som stöter ihop och sjunger september är bröst som smeks bakom jalusierna pumpar lymfans purpurröda blod från fängelse-slum till slum-fängelse öppna cellen din djävul det är tid för fria drakar över fält med blodvattenmeloner mun mot mun med den älskade kamraten ur stjärna som filtrerar valnötsträden med löven ska sorgen dala ned och på lotten vid pozzolanamuren -bjöörnbär björnbär- ropade den gamla bondmoran böjd över sina trätråg -för tio lire får ni en strut- höstens förtrollande sötma snittar upp stjärnvenen och sipprar ut över den uppdragna underkjolen lilla vattenpump i förstaden du tvättar ren hennes oskulds underkjol |
||
|
Denna dikt är tillägnad Maria, en arbetarklassflicka som dog på mentalsjukhus, bara femton år gammal. Den är översatt och tolkad till svenska från italienska. Dikten kan naturligtvis inte översättas ordagrant från originalspråket. Poeten har valt att utelämna interpunktion och stora bokstäver. apoesidi skrivs alltid med små bokstäver eftersom smått är viktigare än stort. *marana: ett folkligt romerskt ord för en mindre utgrävd kanal, delvis naturlig, delvis skapad av människan. Dessa kanaler har nu försvunnit tillsammans med det natursköna landskapet som omger Italiens huvudstad Rom, till stor del på grund av spekulationer av politisk och urban karaktär. Många av de folkliga traditionerna hörde ihop med detta landskap och har således också försvunnit och det har orsakat en allvarlig identitesförlust hos arbetarklassen i Roms utkanter. Men vad betyder då apoesidi ?Det är sant, ordet återfinns inte inte i någon ordbok i hela världen. Men vad är det då? Ett stav- eller skrivfel eller bara klotter? Kanske ett uttryck på esperanto eller ett ord (det första och enda) i ett språk som fortfarande återstår att uppfinna: europaspråket? Jag har komponerat detta ord genom att binda ihop roten av två italienska ord: apolide och poesia, sedan har jag använt det som titel till min dikt. När jag insåg att goda och okända människor finns överallt i världen. Människor som ingen någonsin uppmärksammar men som är de bästa på vår jord. Människor som verkligen kan älska, som kämpar för fred och mot ondska. Enkla människor som tillsammans formar en dröm: en tvivelsutan ljusare framtid för mänskligheten och alla varelser. När människor enas med goda avsikter: Guds vilja.Översatt av Karin Vikström |